söndag 2 september 2012

Till slut så!

En bonus med att ha (små) ungar är att man kommer upp på morgonen. Som idag, klockan sex. Klockan åtta hade jag ätit långfrukost, läst DN två varv, bytt om och stod redo för dagens (mycket efterlängtade) löprunda.

Först blev det tre kilometer transportlöpning fram till spåret, sedan ett oerhört jobbigt första varv (om tre och en halv kilometer). Efter en kort paus tog jag mig samman och fortsatte - och då började det släppa. Jag kunde trycka på lite grann i backarna uppför och skjuta ifrån nedför, även om det inte var några hisnande hastigheter direkt. Jag matade på. Lyssnade på fåglarna. Klafsade runt i leran. Funderade på nya löparstrumpor. Matade på lite till. Stötte på några svampplockare. Begrundade att träden skiftade i orange. Och avslutade med tre kilometer transportlöpning hem.

Totalt blev det 15,5 kilometer, på ungefär en och en halv timme. Gott så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar